Dags att prata lite.

Spenderat tid med älskling några dagar, gjort allt möjligt från åkt ärrenden på stan till att sett film. Får se om det blir att spendera tid ikväll med honom igen, beror lite på hur jag känner mig. Måste ta och skriva att Daniel ser Twilight och hittills så tror jag att han tycker om den, han garvar och lever sig in så glatt. :P
Något mer positivt är att jag har gjort en tavla klar och påbörjat den andra, har lite färgkombinationer att tänka ut och sen fixa till den tavlan också. Vill börja på ett större och svårare projekt, något som skiljer sig ifrån den tekniken jag är van vid att måla. Man måste ju utveckla sig också.

På nått sätt så känner jag mig nere fast jag egentligen inte har nått att beklaga mig över. Men något måste det ju vara som ligger i bakhuvudet och spökar... Känns jättejobbigt att jag inte kan förklara för älskling vad problemet är, kan bara bli så att tårarna börjat rinna för ingenting och det är skit! Kan det vara för att mina vänner flyttar? Att jag inte har gjort så mycket i sommar som jag hade hoppats? Har ju både en örebro och ullared-resa att se fram emot så jag ska ju göra nått liksom... Att jag inte har gjort något mysigt och speciellt med älskling i sommar? Att jag känner mig ensam? Att det känns som väggarna kryper inpå mig? Att det känns som det inte finns nått att göra om dagarna? Att jag inte har den lediga tiden när jag känner för det? Är jag nöjd med mig själv? Tankar inför hösten? Mjo jag kan inte direkt sätta fingret på det...